Avskaffa Sveriges sjukaste skatt!

Efter att regeringens och samarbetspartiernas budget hade presenterats hösten 2020, skickade Sven-Peter Sörensson texten nedan via mejl till flera nyhetsredaktioner.

Tyvärr blir skammens skatt kvar. Hjälp till nu att få regeringen att sluta diskriminera funktionsnedsatta ekonomiskt. Höj taket för bostadsbidrag och bostadstillägg för personer med aktivitets-/sjukersättning. Harmonisera skatteuttaget till samma nivå som för ålderspensionärer. Allt annat är diskriminering av personer med funktionsnedsättning eftersom orsaken till skillnaderna är att det ska löna sig att arbeta något de som har sjukersättning tillsvidare inte har möjlighet till. Många av dom ” jobbar ” i dag i daglig verksamhet . Jag är mycket upprörd över synen på personer med funktionsnedsättning och deras rätt till fullvärdigt och jämlikt liv, något som denna budget cementerar.

Funkisskatten

Funkisskatten är mellanskillnaden mellan skatten på löneinkomst och skatten på inkomst genom aktivitets-/sjukersättning. Den lägsta ersättningen som en funktionsnedsatt vuxen person får är 9.804 kronor per månad före skatt om denne aldrig fått möjlighet till löneinkomst. Skatten på denna inkomst är 2.318 kronor per månad. 7.486 kvar att leva på. Hade dessa 9.804 kronor intjänats som lön hade skatteavdraget, 1.532 kronor per månad, gett 8.272 kronor kvar att leva på. Således betalar en person, som på grund av funktionsnedsättning fått en redan mycket låg sjukersättning, 786 kronor mer i skatt än om samma belopp erhållits som lön. I dag lever cirka 170.000 personer i Sverige (96.000 kvinnor och 74 000 män) med ersättning på den här nivån.

En högre skatt för denna målgrupp med motiveringen att det ska löna sig att arbeta, innebär snarare en bestraffning av oförmågan att göra det. Det förtydligas ytterligare av att den som till följd av hög ålder inte förväntas arbeta också har en lägre skatt! Sedan mitten av 90-talet har målgruppens levnadsstandard i förhållande till den som kan få och inneha ett reguljärt jobb sjunkit med över 50 procent. Gapet mellan medelinkomsten och sjukersättningen har ökar med hela 170% sedan 2003. Ingenstans i världen betalar sjuka mer i skatt än friska höginkomsttagare än i Sverige.

Visst finns bostadstillägget som täcker cirka 92 procent av kostnaden för en lägenhet med en hyra på upp till 5.400 kronor i månaden. Väldigt få lägenheter har i dag en hyra på 5.500 kr eller där under. I januari 2020 höjdes takhyran för personer med ålderspension till 7.000 kr men inte för den som har sjukersättning. En fördelningspolitisk helt oförsvarbar skillnad. Försäkringskassan sa i sitt remissvar till förslaget ”att det försvårar för personer med sjukersättning att erhålla goda bostäder”.”

Takhyran för personer med sjukersättning har inte höjts mer än marginellt sedan år 2000. Sedan dess har många hyror skenat. Det farligaste med den socioekonomiska devalveringen av denna grupp med funktionsnedsättningar är att om de drabbade inte har en egen ekonomi så kan de heller inte leva självständigt.

Det är oerhört viktigt att takhyran i bostadstillägget höjs för även denna målgrupp, såsom för ålderspensionärer. Sker inte detta blir många funktionsnedsatta hemlösa med de kostnader och den ovärdighet detta innebär i skarp kontrast mot det som förväntas vara den solidariska svenska modellen.

För de som har sjukpenning ger ett högre skatteuttag än för lön ett incitament att gå tillbaka till lönearbete. För den som har sjukersättning finns det ingen arbetsmarknad. De kan erbjudas daglig verksamhet det innebär att de ”jobbar” med ovanstående ersättning, ibland t.o.m. på vanliga arbetsplatser utan jobbskatteavdrag. Det har blivit ett nådehjon-system som inte borde förekomma.

Höj taket för bostadsbidrag och bostadstillägg för personer med aktivitets-/sjukersättning. Harmonisera skatteuttaget till samma nivå som för ålderspensionärer. Den i dag högre skatten på sjukersättning tillsvidare (förtidspension) i förhållande till löner och ålderspensionsinkomster avskaffas och skatten likställs med skatten på dessa inkomster samt att regelverket för bostadstillägget blir samma för den som har sjukersättning som för den som har ålderspension.

Allt annat är kränkning av landets funktionsnedsatta som inte har kommersiellt gångbar arbetsförmåga och ovärdigt Sverige.

Att den som på grund av nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning inte erbjuds lönearbete inte kan ges goda ekonomiska villkor är inte förenligt med allas lika värde eller FN-konventionen om funktionsnedsattas rättigheter. Dessa personer ges inte arbetstillfällen eller söker mera jobb för att de blir fattiggjorda. Sjukersättning tills vidare och aktivitetsersättning är ersättningar man beviljas för att man inte bedöms kunna vara tillgänglig på arbetsmarknaden.

Vad folk inte förstår är att om den ersättning funktionsnedsatta får är under fattigdomsgränsen och bostadstillägget inte täcker normalt förekommande hyror så kommer alla med funktionsnedsättning att tvingas in i institutionsliknade boende igen eftersom vi kommer att ”erbjudas speciella serviceboenden” då vi inte längre har råd med våra anpassade lägenheter och då kommer vi ändå att förlora assistansen för den ”servicen” kommer ingå i boendet på kommunens villkor . Om samhället fråntar funktionsnedsatta möjligheten att leva som andra medborgare ekonomiskt och tvingar in dem i för dem avsedda bostäder, blir de en kostnad som ”normalitetssamhället” vill hålla så låg som möjligt eller t.o.m. avskaffa. Eftersom vi då inte ses som fullvärdiga medborgare. Den utvecklingen som Sverige tagit de senaste 20 åren är OERHÖRT FARLIG.

Hjälp oss nu!


Med vänlig hälsning
Sven-Peter Sörensson, tidigare ombudsman i funktionsrättsrörelsen

https://www.etc.se/debatt/funkisskatten-bestraffar-funktionshindrade

http://reclaimlss.org/2020/09/5932/?unapproved=102910&moderation-hash=73f5af08d0549702d8f16e3abbd635f3#comment-102910

www.fub.se/nyheter/fangad-i-fattigdom-2020/

Människors lika värde?

Bilden nedan publicerades på Bengt Elméns Facebooksida 6 april 2020. Stort tack för att du har godkänt publicering av din bild på www.ensjukvarld.se!

Syntolkning:
Bilden visar en mycket allvarligt sjuk kvinna som har har körts in till sjukhuset av två manliga ambulanssjuksköterskor. En ambulans står i bakgrunden. Kvinnan har drabbats av corona-virus/covid-17 och får syrgas. En manlig sjuksköterska på sjukhuset tar emot den kvinnliga patienten. Samtliga tre män har skyddskläder och skyddssmasker på sig.

Den manliga sjuksköterskan som arbetar på sjukhuset frågar :”Har hon några underliggande sjukdomar?”

Ambulanssjuksköterskan till vänster svarar: ”Ja, hon har MS.”

Den manliga sjuksköterskan som arbetar på sjukhuset fastslår: ”Då får ni ta henne till hospis.”

Den andra ambulanssjuksköterskan avslutar med att säga: ”Det var redan fullt där.”

Skillnaden mellan att tillfälligt eller ständigt sakna kontroll över sitt liv

Finn Hellman är frilansjournalist och sociologistuderande. Stort tack för att du har godkänt att din text publiceras på www.ensjukvarld.se. Texten nedan publicerades på Finn Hellmans Facebooksida 13 mars 2020.

”Jag har inte lyckats analysera vad det är som har gjort mig så irriterad på hela Corona-grejen, förrän alldeles nyss. Det var nämligen nån på radio som sa att det han tror att många upplever som obehagligt är bristen på kontroll. Man är van att känna att man har kontroll över sitt liv och plötsligt upplever man att man inte har det längre. Och när han uttryckte det så förstod jag äntligen mig själv och mina reaktioner på nyhetsrapporteringen och medmänniskors reaktioner.

För min del är jag inte van att känna att jag har kontroll över mitt liv. Allt som oftast känner jag mig utlämnad åt godtyckliga sammanhang och medmänniskors opålitliga välvillighet. Vilken spårvagn är det här? Oj, vad har hänt här på trottoaren, är det ett vägarbete? Är det min tur snart, det finns ju inget talande kösystem här på apoteket? Vilken våning stannade hissen på nu? Släppte färdtjänsten av mig på rätt ställe? Kommer kurslitteraturen i tid och kommer punktskriften att vara uselt korrad? Var det nån som försökte mata eller klappa min ledarhund nu? Osv osv.

Jag menar inte att förminska hotet från Corona eller dess konsekvenser. Men jag inser att min fatalistiska inställning är en bieffekt av att leva med en grav funktionsnedsättning i det här samhället. Eftersom jag inte är van vid att uppleva det som att jag har kontroll över mitt liv, känner jag mig inte stressad av den nya situationen heller. Jag bara konstaterar att plötsligt är det många fler som kanske känner som jag har gjort under hela mitt liv.

Plötsligt kan folk inte handla på egen hand utan blir beroende av att andra gör det åt dem. Plötsligt blir folk isolerade i sina hem och kan eller får inte ta sig ut.

Välkomna till parallellsamhället. Så här är det för många av oss jämt. När faran är över och ni kan återgå till era självständiga liv hoppas jag att ni kanske minns hur det var och hjälper till att befria oss som är kvar i parallellsamhället. Kanske ni har blivit insiktsfulla och beredda att jobba för samhällsförändring.”

Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård 2 (2)

Läs gärna avsnitt 1 i följetongen ”Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård” om du inte redan har gjort det.

Texten nedan publicerades på Annika Taeslers Facebooksida 10 januari 2020. Stort tack för att du har godkänt att ditt inlägg publiceras på www.ensjukvarld.se! Annika är ryggmärgsskadad, sitter i rullstol och har assistans.

”Ni är många som hört av er efter mitt inlägg i går, inte sällan med erfarenheter bra mycket mer hårresande än mina. Och förutom hard facts – som att vi med funktionsnedsättningar löper betydligt högre risk att dö i cancer, därför att vi inte kan ta del av den hälsovård som erbjuds andra medborgare (trots att vi, via skattsedeln, är med och finansierar den) – håller ni med om att det mest förnedrande är att det framställs som om det är vårt eget fel att utrustningen inte är anpassningsbar. Som om vi är lama för att jävlas, liksom. Därför vill jag göra en sak extremt tydlig: DET ÄR INTE VÅRT FEL. Inte gynstolar man måste tillhöra en gymnasttrupp för att klättra upp i, inte röntgenapparatur som inte går att justera – och framför allt inte bemötande från människor som på sin höjd borde få vakta potatisar.

Fatta allt vi åstadkommer varenda dag! TROTS integritetsutmanade politiker/handläggare/sköterskor, trots snöröjare som använder handikapparkeringsrutorna som avstjälpningsplats, trots våra egna (ofta) bångstyriga kroppar. Det skulle vara löjligt enkelt att göra en superhjältefilm om vem som helst av oss. Och när Erik och hans kompisar blir pensionärer kommer de se tillbaka och undra vad fan vår tid höll på med.”

Syntolkning:
En bild av en ”ankhäst”, dvs. en korsning av anka och en häst. Djuret har en stor gul näbb och ett stort fågelhuvud. Bakre delen av djurets kropp är en hästkropp, med en fyra långa ben och en hästsvans. I bakgrundens syns ett landskap med buskar, träd och en stor yta där djuret kan springa fritt.

Följande texten står med stora versaler ovanför ”ankhästen”: ”JUST BECAUSE YOU’RE DIFFERENT DOESN’T MEAN YOU’RE NOT BEAUTIFUL.” (Svensk översättning: ”BARA FÖR ATT DU ÄR ANNORLUNDA BETYDER DET INTE ATT DU INTE ÄR VACKER.”)

Följande texten står med stora versaler under ”ankhästen”: ”NOW YOU GO OUT THERE AND SHINE, YOU MAGNIFICENT WHAT-THE- FUCK.” (Svensk översättning: ”GÅ NU UT DÄR OCH SKIN, DU MAGNIFIKA VAD I HELVETE.”

Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård 1 (2)

Texten nedan publicerades på Annika Taeslers Facebooksida 9 januari 2020. Stort tack för att du har godkänt att ditt inlägg publiceras på www.ensjukvarld.se! Annika är ryggmärgsskadad, sitter i rullstol och har assistans.

”Om jag blev kallad till mitt livs första mammografiscreening idag? Ja. Om sköterskan konsekvent omtalade mig som ”hon” inför min assistent (så att jag till slut måste påpeka att jag föredrar att bli tilltalad i första person)? Onekligen. Om hon sedan misslyckades med att passa in mig i maskinen, med tilläggsutropet ’Men vad kan du göra egentligen?!’ Jomenvisst. Om det slutade med att jag hänvisades någon annanstans utan undersökning, ’Du får väl gå till vårdcentralen!’? Självfallet.

Den medborgerliga rätten till likvärdig hälsovård. Nån gång måste jag nog skriva om den.

#meränbaraöverleva”

Syntolkning: Ett foto med information om Bröstcentrum Mammografi vid Södra station på Södersjukhuset i Stockholm.

Klicka här om du vill läsa del 2 i följetongen ”Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård”.

Skymningslandet del 4 (10)

Texten nedan publicerades på Jörgen H:s Facebooksida 27 oktober 2018, omkring en månad efter det senaste riksdagsvalet.

Vintern börjar göra sitt intåg i Skymningslandet och kvicksilvret i termometrarna blir allt mindre synligt samtidigt som samhällsklimatet fortsätter sin kärva utveckling där medmänsklighet och förståelse för andra blir allt mer sällsynt, allt medan den annalkande vintern bäddar in vidderna i ett ombonat vitt fluffigt täcke som skapar den där idylliska känslan.

I de ombonade stugorna kurar folket för att komma undan den bistra vinterkylan men de är inte sysslolösa då mycket måste ordnas före de annalkande helgerna såsom julklappar, pyntning och förbereda all mat och allt annat som är så viktigt denna tid på året.

I andra stugor råder dock en annan prioriteringsordning men även där är det fullt upp med aktiviteter men av andra anledningar. Dessa individer måste ständigt planera sin vardag och möta kraven från ständigt förändrade förutsättningar. Det kan vara allt från personal som inte dyker upp p.g.a. sjukdom, sen färdtjänst eller kontakt med någon av alla de professioner som krävs för att få livet att rulla på för en funktionsvarierad i behov av samhällets stöd för att nå jämlika levnadsvillkor där förhoppningen är att slippa funktionshinder som gör att man upplever sig funktionsnedsatt.

Det är kontakt med läkare, habilitering, fysioterapeut, specialpedagoger, logoped, syncentralen, dietist etc. och listan kan göras längre. Det är intyg som ska begäras in, blanketter som ska fyllas i, hembesök där hem, kropp och själ ska nagelfaras av olika tjänstemän allt för att kvalitetssäkra insatsen…

Tyvärr så får allt fler erfara att ”kvalitetssäkringen” prioriterar besparingar av skattekronor istället för att säkra att samhället faktiskt erbjuder insatser som ger möjlighet till mer jämlika levnadsvillkor då de striktare tillämpningarna av lagar och regler inte erbjuder några andra alternativ som gynnar individen i behov av stöd för att leva självständigt.

För många är smärtan och oron påtaglig, både fysiskt i märg och ben och psykiskt i själ och hjärta när samhället sviker.

Ett svekfullt samhälle som ställer grupper mot varandra och ger upp sina ambitioner och visioner om innevånarnas likvärdighet bäddar inte för ständiga förbättringar då konsekvenserna av dess agerande är påtagligt och talar sitt tydliga språk.

Det blir allt mer mörker i skymningslandet då utvecklingen på många områden går åt fel håll men det finns trots allt fortfarande ljusglimtar då många individer och organisationer fortsatt kämpar för att få tillbaka lite ljus i vår tillvaro och efter natten så ska en gryning komma.

Skymningslandet del 3 (10)

Texten nedan publicerades på Jörgen H:s Facebooksida 19 september 2018, bara någon vecka innan det senaste riksdagsvalet.

I skymningslandet börjar vardagen infinna sig för de flesta efter valet som varit.

På skolgården leker barnen och ungdomarna hänger som vanligt men så ringer klockan och LSS-hemkunskap står på schemat för klassen med ungdomar, de ska få lära sig tillaga det utlovade valfläsket. Men ungdomarna har inga tankar på att tillaga valfläsk då de har svårt att samsas och är fullt upptagna med att försöka vara häftiga och tillhöra den vinnande grupperingen.

Plötsligt ringer skolklockan igen och det har blivit rast så klassen masar sig ut på skolgården där de får se ett barn från mellanstadiet som inte är som alla andra utan måste kämpa för sin plats på skolgården. Detta barn har fått hjälp av en assistent för att kunna delta i aktiviteterna på skolgården så som att leka med de andra barnen och känna livsglädje även om behoven är något större än för övriga barn för att uppnå likvärdiga erfarenheter och påverka sin egen situation i vardagen på skolgården.

Ungdomarna från högstadiet ser på varandra med avund i blicken att detta barn har en assistent, hur kan detta barn tillåtas att ta plats på skolgården. Är det verkligen rimligt och efter en kort diskussion mellan de häftigaste ungdomarna så kommer de fram till att barnet fuskar då det får hjälp att gunga med sina klasskamrater, detta kan inte accepteras och rykten bör omgående spridas om detta fusk och överutnyttjande.

Men ungdomarna nöjer sig inte med att endast sprida rykten, de passar snabbt på när barnet är själv för en stund och bildar en ring runtomkring för att spotta och vräka ur sig glåpord över barnet, några delar till och med ut slag och sparkar.

Några barn ser vad som händer och börjar påkalla uppmärksamhet från någon lärare som är på skolgården, till sist så tar sig en lärare tid för att uppmärksamma vad som inträffat och påkallar därför deras uppmärksamhet. Ungdomarna gillar naturligtvis inte att bli uppmärksammade under dessa former och börjar genast med att slingra sig och skylla på varandra varför det inträffade. Men få känner ånger eller kliver fram för att föregå med gott exempel och agera för att barnet verkligen ska få en återupprättad möjlighet att ta sin rättmätiga plats på skolgården.

Läraren som ingrep och påkallade uppmärksamhet över vad som pågick har också hört ryktena som florerat på skolgården utan att förstå att det är just rykten som spridits av ungdomarna. Läraren köper det som snappats upp med hull och hår för visst är det orättvist att ett barn får mer hjälp än de övriga barnen för att kunna gunga lika högt, detta fusk och överutnyttjande måste också rapporteras så får föräldrarna ta ställning till denna komplicerade situation som uppstått.

Föräldrarna får ta del av vad som hänt och av den information som spridits men de flesta slår ifrån sig det som pågår och orkar inte ta in vad som inträffat då det för de allra flesta inte berör just deras barn. Många tänker att detta är något som ungdomarna kommer att kunna reda ut sinsemellan då de utlovat att alla barn i behov av stöd och hjälp ska få det och de har till och med förekommit att de försökt övertrumfa varandra i sina snåriga löften. Vilka som omfattas av de snåriga löftena eller hur de ska införlivas eller eventuella konsekvenser blir för komplicerat att ta ställning till om det skulle ha nämnts men det låter åtminstone trovärdigt då lärarna informerar om ungdomarnas löften.

Vid nästa lektion i LSS-hemkunskap så ska ett nytt recept finnas tillgängligt för ungdomarna och då ska valfläsket tillredas. Men uppdraget till receptförfattaren har varit tydligt under den tid det tagit att arbeta fram och det är att det måste sparas ordentligt på de begränsade råvarorna.

Men under slutet av receptskrivandet gavs nya direktiv då det framkom att resultatet skulle bli direkt hälsovådligt så besparingskravet på råvarorna plockades bort, men villkoret att inga fler råvaror ska behövs jämfört med nuvarande kostnadsnivå då redan stora mängder råvaror kunnat sparas in genom att utesluta elever från att ta del av hemkunskaps-lektionerna.

Så nu när ungdomarna ska tillreda fläsket så bör man inte förväntas sig att det ska vara extra saltat eller syltat då risken finns att det blir vatten och skorpa som kommer att erbjudas under intensiv marknadsföring , så som att det är näringsrikt och uppfyller betygsskalans krav om goda smaker vad det nu i praktiken innebär men det låter åtminstone bra.

I en annan del av Skymningslandet inte långt från skolan ligger regeringskansliet och där efterapar de som styr och önskar att få styra beteendet från ungdomarna i skolan.

Den röda draken slog sig för bröstet just före valet och lovade någon miljard till LSS-livbojar men nämner inte att det sparats in flera miljarder under mandatperioden genom formuleringar i regleringsbrevet som nu frigjort pengar som kan spenderas på en förstärkt föräldraförsäkring eller andra jätte viktiga reformer…

Dessutom var det Försäkringskassans fel att situationen blivit som den är och eventuella regleringsbrev eller intentioner från den röda draken har naturligtvis ingen påverkan på en statlig myndighet är budskapet som trummas ut.

De mindre drakarna i den blå koalitionen kräver förändring och utlovar mer resurser till LSS-livbojar men är tystare om att deras budgetar fortfarande är kraftigt under de nivåerna som tidigare fått råda och då ska vi inte nämna den större mörkblåa draken som gjort allt för att ducka och ignorera situationen för de med LSS-livbojar och till största delen bara harklat fram att utredningen måste inväntas för det måste tas krafttag mot fuskarna.

Att drakarna ska förmå att presentera förslag som återupprättar LSS livbojarna ser fortsatt ut som en utopi. FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller många bra saker och anses nog av många utanför maktens korridorer som självklarheter och sunt förnuft. Men i Skymningslandet så anser många drakar att detta endast är visioner som kan förbises på olika vis då ambitionerna saknas för att uppnå sunt förnuft.

I Skymningslandet tillåts det t.ex att lagen (LSS) tillämpas och tolkas på allt mer horribla sätt. Allt fler jurister hos det allmänna ombudet ordnas med uppdrag att driva individers förfrågningar om hjälp i sin vardag till sin spets med målsättning om än mer strikt tillämpning för att enkelt uppnå besparingar utan att behöva skylta med sina faktiska ambitioner.

Men det har nu gått så långt i denna LSS-Jenga att de flesta drakar förstår att nuvarande situation för dem i vattnet med punkterade LSS-livbojar är ohållbar och därför utlovas lagändringar, men vilka och i vilken form de nya LSS-livbojarna ska erbjudas pratas det tystare om och visioner och ambitioner tillåts lysa med sin frånvaro allt för att lugna den breda massan.

Så nu återstår att se vem som tar tag i rodret och förhoppningsvis styr LSS skutan mot lugnare vatten och bjuder upp de med LSS-livbojar på land till övriga innevånare här i Skymningslandet. Ska det bli en ny gryning eller ska fler kapitel måste skrivas i kampen om ett återupprättat LSS medan mörkret blir allt mer påträngande?

Maria P:s personliga resa/presentation

Maria P:s inlägg publicerades på Facebook 26 juni 2019. Stort tack än en gång för att du godkänner att vi publicerar dina inlägg på www.ensjukvarld.se!

Jag tror att min personliga resa som sjuk och funktionsnedsatt i behov av assistans, speglar utvecklingen i samhällets stödinsatser rätt bra.

2001 – får MS diagnos, är inte sjukskriven en enda dag trots skov, dvs. perioder då man är sjuk och får olika fysiska problem.

2009 – får ett dunderskov och blir förlamad ifrån bröstkorgen och nedåt. Varken lemmar, urinblåsa eller tarmar fungerar. Blir givetvis inlagd direkt på sjukhus och får dämpande behandling. Kurator, neurolog, arbetsterapeut och sjukgymnast är mycket bekymrade, för de förstår att där förändrades mitt liv radikalt.

Går ifrån att vara fullt arbetsför och stark, till att vara mycket sjuk, trött och duktigt funktionsnedsatt, samt djupt deprimerad.

Skrivs ut ifrån sjukhuset men kan fortfarande inte gå, använda händer och armar ordentligt eller sköta toabesök utan hjälpmedel.

Är för sjuk för att ens skickas på rehab, eftersom jag får stöd och hjälp hemma får jag först tillfriskna något så jag ens har orken att gå på rehab.

Dag ett hemma som sjukskriven ringer jag FK. Jag är så dålig att jag inte ens kan hålla i telefonen eller prata, men sjukskrivningen och mitt tillstånd ska ändå gås igenom. Jag hade ALDRIG varit sjukskriven i hela mitt liv..

2009/2010 – fortsätter med att jag tvingas gå på rehab och bygga om hela mitt liv. Jag gör allt jag kan för att komma på banan igen – bostadsanpassning, bilanpassning, tusen hjälpmedel, däribland rullstolar. Anpassning på jobbet, för jag ville verkligen tillbaka till jobbet. Jag tränar och tränar för att försöka bygga upp funktioner igen. Jag går på massvis av besök hos kurator, neurolog, arbetsterapeut, sjukgymnast och ortopedtekniker.

2010- jag förstår också att jag behöver någon form av hjälp, så jag söker ledsagning hos kommunen. Min kurator och neurolog försökte få mig att förstå att jag behövde personlig assistans (PA), men jag vill inte. LSS-handläggaren försöker också få mig att inse att jag behöver PA. Jag funderar på saken och går med på det. Utredning görs och jag kommer upp i så många timmar att det snabbt lämnas över till FK.

FK i sin tur gör en utredning och kommer fram till exakt samma sak. Jag blir direkt beviljad PA med många timmar. FK säger även att det bara är att höra av sig om jag behöver fler timmar. Vilket jag också gör i ett senare skede och direkt blir beviljad.

Mellan 2010-2015 görs endast en omprövning, jag får utan problem behålla alla mina assistenttimmar ifrån FK. Inga minuter behöver tas per moment, grundläggande behov innefattar allt som faktiskt är just grundläggande behov. Det som idag är bortblåst och det lilla som är kvar är sönderstyckat i minuter och integritetsnära behov som FK kallar det.

2017- görs en omprövning (mitt i den s.k. frysningen, enligt FK p.g.a. av att jag inte förbrukat alla mina timmar, då vi hade personalbrist), och trots att jag har en sjukdom som nu är inne i den fasen att jag konstant blir sämre och utvecklar fler funktionshinder, så beslutar FK att min assistans helt ska dras in. Från över 12 timmar aktiv tid per dygn och jour, till noll timmar per dygn. Jag är helt i behov av hjälp med det allra mesta och tar mig fram i elrullstol. Har dålig handfunktion och taskig koordination.

Vi överklagar FK:s beslut till Förvaltningsrätten (FR) och får inhibition. Senare görs domen att FR går på FK:s linje, trots att FR kommenterar att man inte har någon anledning att misstro att jag är i behov av assistans. Att FK kunde dra in assistansen och att FR dömde som dom gjorde, beror helt på att grundläggande behov idag inte ens existerar enligt FK, samt på de prejudicerande domar som ligger till grund för detta vansinne.

2017/2018- jag söker och får kommunal assistans. På väsentligt färre timmar än beslutet ifrån FK, men ändå, jag överlever med hjälp av mannen och familjen.

2018/2019- är det dags för omprövning. Kommunen omprövar varje år. LSS-handläggaren säger att hon inte behöver några nya intyg, då de befintliga bara är ett år gamla. Men plötsligt kommer även LSS-handläggaren (samma som förra gången) fram till att jag behöver färre timmar. Inget har förbättrats i mitt tillstånd, det har snarare försämrats över den tid som har gått. Jag kan tillägga att jag har en hel pärm med omfattande intyg ifrån olika läkare och arbetsterapeuter. Det fanns även en ADL-utredning (se förklaring nedan) som bevisade behovet av PA.

Kopierad text från  https://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4n_daglig_livsf%C3%B6ring: 
"Allmän daglig livsföring (ADL), alternativt anpassning i dagligt liv eller aktiviteter i dagligt liv, syftar på de grundläggande aktiviteter som en individ måste behärska för att kunna ha ett självständigt vardagsliv. Den svenska termen kommer från engelskans activities of daily life."

2019- jag går inte med på LSS-handläggarens nya utredningsförslag om minskade timmar. En hel del felaktigheter ifrån hennes sida har också förekommit. Jag företräder mig själv i Vård och Omsorgsnämnden (VON). VON beslutar att återremittera utredningen, då det finns fel i utredningen och att jag ska ha en chans att bevisa mitt assistansbehov på de timmar jag behöver. Jag får behålla befintliga timmar till sista september. Under tiden får LSS-handläggaren bakläxa. Plötsligt kommer hon nu på att jag nu visst behöver nya intyg. På en månad mitt i juli, när alla är lediga, ska jag få tider i vården och nya intyg baserade på besök och gjorda utredningar . Tilläggas bör att jag föreslog detta INNAN omprövningen gjordes, för att ha god tid på mig. Där står jag nu…

Jag summerar det hela med att ifrån att mer eller mindre ha blivit påprackad PA av både kommunen och FK år 2009, till att jag blev av med PA helt och hållet 2017 ifrån FK och fick hyfsad kommunal PA 2018, till att jag nu får slåss för att behålla mina kommunala PA-timmar år 2019. Allt detta trots att jag konstant blir sämre och blir mer funktionsnedsatt över tid.

Någon som känner igen sig? Någon som precis som jag drar kopplingar till regeringens politik och att kommunerna inte kan hantera alla kostnader som landar i deras knän?

/ Maria P, som aldrig kommer att vika sig en tum. Som under resans gång blivit duktigt påläst och som agerat funktivist för alla i behov av stöd inom LSS, sedan 2015.

Läs gärna mer om hur det gick för Maria P på http://ensjukvarld.se/idag-vann-jag-annu-en-delseger/.

Vad händer med Socialdemokraterna (S) i funktionshinderpolitiken?

Stort tack till Bengt Elmén för att du har godkänt att din bild publiceras på www.ensjukvarld.se, tillsammans med Sven-Peters text!

Jag får frågan om igen och om igen – vad händer med Socialdemokraterna i funktionshinderpolitiken?

Det är svårt att förstå. Jag försöker och jag känner ofta att de inom partiet förstår problematiken men är tysta. De som talar allt för högt om dessa frågor bemöts med att inte får uppdrag inom dessa områden vilket är lika illa som om man skulle stånga ute invandrare från integrationspolitiken.

Många aktiva socialdemokrater med insyn och kunskap i funktionshinderfrågor lämnar partiet. Jag förstår dem men samtidigt lämnar det fältet till en inriktning inom partiet som är farlig för oss med funktionsnedsättning och vi blir en grupp utan rätt till eget självbestämmande, föremål för vård och insatser efter politikens, Försäkringskassans och vårdens gottfinnande. Vi blir på nytt nådehjon.

Historiskt sett har socialismens solidaritet inte omfattat den som är utan arbetsförmåga. Under 1970–1990 talet fanns en modernare syn på våra rättigheter och det kulminerade i funktionshinderpropositionen ”Från patient till medborgare” år 2000.

Därefter har våra rättigheter tyvärr underordnats den ekonomiska politiken på för våra rättigheter enligt CRPD ett förödande sätt.

Ansvaret för detta vilar i första hand på andra partier men socialdemokraterna har inte så aktivt som man skulle kunna önska motverkat detta och gjort mycket lite för att återställa funktionsnedsattas medborgerliga rättigheter, tvärtom tyvärr.

Det belystes tydligt när Stefan Löfvén i ett tal sa ”lagt kort ligger” och Magdalena Anderssons tydliga tal om att flyktingkostnaderna ska bekostas av nerdragningar i LSS och assistans.

En mycket tydlig signal kommer i övermorgon <18 september 2019, vid presentationen av höstbudgeten/ admin> om jag erfar rätt. Takhyran i bostadstillägget höjs för äldre men inte för yngre (de med sjukersättning) trots att remissinstanser varnar och säger att funktionsnedsatta inte kommer att kunna efterfråga normalt förekommande bostäder.

Regeringen låter således funktionsnedsatta medvetet bli hemlösa. Vi vet att hemlöshet leder till självmord snarare än att dessa grupper får jobb.

Varför låter Socialdemokraterna detta ske? Jag förstår det inte!

Jag kommer dock att fortsätta min strid i dessa frågor tills jag antingen blir utkastad ur partiet eller de ändrar politiken på funktionsrättsområdet. DET LOVAR JAG!

Syntolkning: Illustrationen föreställer en socialdemokratisk minister i en talarstol som säger ”Nu ger vi funkisar rätt att både äta och andas.” En person i publiken frågar: ”Ska vi applådera nu?”

Bild: Bengt Elmén

Skymningslandet del 2 (10)

Texten nedan publicerades på Jörgens Facebooksida 28 augusti 2018. Den här texten är en del i en serie om ”Skymningslandet”, samtliga blogginlägg om skymningslandet finns på http://ensjukvarld.se/category/andras-sjuka-varld/jorgen-hs-sjuka-varld/skymningslandet/.

Stort tack för bilden till Marcus Karlsson, grundare av gruppen Försäkringskassanupproret! på Facebook.

Syntolkning: Bilden illustrerar tre politiker som går på en skogsstig och har gått vilse.. Illustrationen är i grå färgskala. Bildens rubrik är ”Politiker vilse i välfärden 2019”, orden ”Assistans”, Sjukersättning” och ”Vården” är också inlagda i illustrationen. På stigens vänstra sida finns en tom rullstol och på bildens högra sida finns ett skelett samt en vägskylt med symbolen för återvändsgränd.

Bild: Marcus Karlsson, grundare av gruppen Försäkringskassanupproret! på Facebook .

Det närmar sig val i skymningslandet där värmen har flödat över innevånarna uppe på torra land. Men för alla i behov av LSS-livbojar så är kylan från vattnet påtaglig och prognoserna för sjövädret inger inga större förhoppningar om varmare vatten, så det gäller att fortsätta kämpa och trampa vatten för att hålla huvudet ovanför vattenytan med eller utan LSS livboj.

Däremot ser väderprognoserna ljusare ut för dem uppe på torra land men vad hjälper det när man ligger i kallt vatten med en livboj som har pyspunka, utgången känns på förhand given.

Tyvärr har många fått sina statliga livbojar punkterade med kraftigt reducerad flytkraft till följd och dessvärre finns det även de som fått finna sig i att bli fråntagen sin livboj helt i besparingssyften, endast med en klapp på huvudet och uppmaning om att vädja till sin kommuns goda vilja om ny livboj.

Allt fler får kämpa frenetiskt i vattnet för att få luft och för att undgå att drunkna i det kalla mörka vattnet där sjön går allt hårdare men prognoserna om återupprättat och stabilt sjöväder uteblir från de största meteorologerna.

I den desperata kampen erbjuds en del flythjälpmedel från sin kommun men för många är insatserna otillräckliga och kraft måste fortsatt läggas på att hålla huvudet ovanför vattenytan för att få luft och man förundras över att kommuner erbjuder så olika flytmedel, men det kanske beror på hur välfyllda lador de har istället för att se på individens behov av lyftkraft.

Kampen i vattnet för att överleva är tung och tar allt mer kraft för många men viljan och hoppet att få upprättelse och bjudas upp på land till övriga gör att de flesta oförtrutet kämpar vidare istället för att tystna och slukas av det mörka kalla vattnet.

Svaren om när man ska tänkas få komma upp på land till resterande befolkning uteblir. Förhoppningen om att bjudas upp på land och att få delta i samhället och där det är en självklarhet att individen är delaktig och har inflytande över sin egen vardag känns mer som en utopi i ett fjärran land i gryning.

I den svala debatt som råder mellan de olika partierna i skymningslandet lyfts helst barn och familjer som saknar LSS-livboj men tragedier som även drabbar vuxna p.g.a. av en inhuman tillämpning av en i grunden bra lag med ordentliga förarbeten kommer sällan fram till den breda allmänheten uppe på torra land och få ställer sig frågan varför tillämpningarna förändras så över tid att beslutande nu önskar en lagändring, kan det vara så att en eller annan ful fisk finns med i de kommande förslagen till förändringar.

Barn tenderar trots allt att växa upp och bli vuxna även här i skymningslandet.

Men många vuxna uppe på torra land tycker att dessa LSS-livbojar är för dyra och således bör det gå bra att ersätta dem med mindre effektiva flytmedel åtminstone för de vuxna som borde kunna ta hand om sig själv eller ha en familj som kan bistå dem med vattentrampandet, tänk vad dimridåer kan vilseleda och splittra istället för att förena och förbättra.

Tänk om fler vuxna uppe på torra land förstod att de inte är immuna mot plötslig sjukdom eller förskonade från att drabbas av någon olycka som försätter dem i en vardaglig situation där LSS-livbojen ger klarhet och insikt om sin betydelse, att kolla sjövädret kan således vara en god investering om man riskerar att hamna i vattnet av någon anledning.

Men tyvärr så utlovar sjöväderprognosen inga löften om förbättrat eller stabilare väderläge så dimridåerna lär fortsatt ligga tunga över vattnen.

Däremot ser prognoserna för torra land mycket ljusa ut och innevånarna kan förvänta sig att högtryck råder både under varm och kallfront här i skymningslandet där valfläsket puttrar i grytorna.