Covid-19

Att ständigt vara socialt distanserad

Fredagen 3 april, mitt under corona-pandemin, gör Cissi testet ”Social distansering – hur fungerar det?” på SVT:s hemsida. Som introduktion till testet står nedanstående text.

”Det pratas mycket om social distansering nu. Vi ska dra ner på våra kontakter med andra människor och hålla avstånd till varandra för att bromsa takten på smittspridningen av coronaviruset i Sverige.

I den här artikeln går vi igenom olika simuleringar för att titta på hur en påhittad smittspridning skulle kunna påverkas av just social distansering.”

Efter att ha gjort testet, inser Cissi snabbt att att hon kan tillåta sig att träffa enstaka vänner då och då. Cissi kommer fram till att hon redan i ”sitt grundtillstånd”, p.g.a. att hon har 100% sjukersättning och det är begränsat vad hon kan göra på egen hand, är socialt distanserad. Hon känner att hennes liv skulle bli otroligt torftigt och tråkigt om hon begränsar sig till att enbart träffa hemtjänstpersonal. Dessutom utgör hemtjänstpersonalen många olika personer, något hon inte kan påverka. Det är inte heller personer som är hennes vänner, personer som hon själv har valt att umgås med. Det hade varit önskvärt att antalet olika personer från hemtjänsten som besöker Cissi under Corona-pandemin hade minskats. Det hade gjort att risken för smittspridning hade minskat såväl bland hemtjänstpersonalen som bland vårdtagarna. Dock är det tveksamt om Tvärtomgatans hemtjänst kommer att ta hänsyn till att Cissi tillhör en riskgrupp (p.g.a. att hon har Multipel Skleros) och riskerar att få allvarliga komplikationer om hon skulle få Corona-viruset. Det är tyvärr stor risk för att det fortsätter komma många olika personer från hemtjänsten, trots Corona-pandemin.

Människors lika värde?

Bilden nedan publicerades på Bengt Elméns Facebooksida 6 april 2020. Stort tack för att du har godkänt publicering av din bild på www.ensjukvarld.se!

**Syntolkning:**
Bilden visar en mycket allvarligt sjuk kvinna som har har körts in till sjukhuset av två manliga ambulanssjuksköterskor. En ambulans står i bakgrunden. Kvinnan har drabbats av corona-virus/covid-17 och får syrgas. En manlig sjuksköterska på sjukhuset tar emot den kvinnliga patienten. Samtliga tre män har skyddskläder och skyddssmasker på sig.

Den manliga sjuksköterskan som arbetar på sjukhuset frågar :”Har hon några underliggande sjukdomar?”

*Ambulanssjuksköterskan* till vänster svarar: ”Ja, hon har MS.”

*Den manliga sjuksköterskan som arbetar på sjukhuset* fastslår: ”Då får ni ta henne till hospis.”

Den andra ambulanssjuksköterskan avslutar med att säga: ”Det var redan fullt där.”

Skillnaden mellan att tillfälligt eller ständigt sakna kontroll över sitt liv

Finn Hellman är frilansjournalist och sociologistuderande. Stort tack för att du har godkänt att din text publiceras på www.ensjukvarld.se. Texten nedan publicerades på Finn Hellmans Facebooksida 13 mars 2020.

”Jag har inte lyckats analysera vad det är som har gjort mig så irriterad på hela Corona-grejen, förrän alldeles nyss. Det var nämligen nån på radio som sa att det han tror att många upplever som obehagligt är bristen på kontroll. Man är van att känna att man har kontroll över sitt liv och plötsligt upplever man att man inte har det längre. Och när han uttryckte det så förstod jag äntligen mig själv och mina reaktioner på nyhetsrapporteringen och medmänniskors reaktioner.

För min del är jag inte van att känna att jag har kontroll över mitt liv. Allt som oftast känner jag mig utlämnad åt godtyckliga sammanhang och medmänniskors opålitliga välvillighet. Vilken spårvagn är det här? Oj, vad har hänt här på trottoaren, är det ett vägarbete? Är det min tur snart, det finns ju inget talande kösystem här på apoteket? Vilken våning stannade hissen på nu? Släppte färdtjänsten av mig på rätt ställe? Kommer kurslitteraturen i tid och kommer punktskriften att vara uselt korrad? Var det nån som försökte mata eller klappa min ledarhund nu? Osv osv.

Jag menar inte att förminska hotet från Corona eller dess konsekvenser. Men jag inser att min fatalistiska inställning är en bieffekt av att leva med en grav funktionsnedsättning i det här samhället. Eftersom jag inte är van vid att uppleva det som att jag har kontroll över mitt liv, känner jag mig inte stressad av den nya situationen heller. Jag bara konstaterar att plötsligt är det många fler som kanske känner som jag har gjort under hela mitt liv.

Plötsligt kan folk inte handla på egen hand utan blir beroende av att andra gör det åt dem. Plötsligt blir folk isolerade i sina hem och kan eller får inte ta sig ut.
Välkomna till parallellsamhället. Så här är det för många av oss jämt. När faran är över och ni kan återgå till era självständiga liv hoppas jag att ni kanske minns hur det var och hjälper till att befria oss som är kvar i parallellsamhället. Kanske ni har blivit insiktsfulla och beredda att jobba för samhällsförändring.”