Efter att regeringens och samarbetspartiernas budget hade presenterats hösten 2020, skickade Sven-Peter Sörensson texten nedan via mejl till flera nyhetsredaktioner.
Tyvärr blir skammens skatt kvar. Hjälp till nu att få regeringen att sluta diskriminera funktionsnedsatta ekonomiskt. Höj taket för bostadsbidrag och bostadstillägg för personer med aktivitets-/sjukersättning. Harmonisera skatteuttaget till samma nivå som för ålderspensionärer. Allt annat är diskriminering av personer med funktionsnedsättning eftersom orsaken till skillnaderna är att det ska löna sig att arbeta något de som har sjukersättning tillsvidare inte har möjlighet till. Många av dom ” jobbar ” i dag i daglig verksamhet . Jag är mycket upprörd över synen på personer med funktionsnedsättning och deras rätt till fullvärdigt och jämlikt liv, något som denna budget cementerar.
Funkisskatten
Funkisskatten är mellanskillnaden mellan skatten på löneinkomst och skatten på inkomst genom aktivitets-/sjukersättning. Den lägsta ersättningen som en funktionsnedsatt vuxen person får är 9.804 kronor per månad före skatt om denne aldrig fått möjlighet till löneinkomst. Skatten på denna inkomst är 2.318 kronor per månad. 7.486 kvar att leva på. Hade dessa 9.804 kronor intjänats som lön hade skatteavdraget, 1.532 kronor per månad, gett 8.272 kronor kvar att leva på. Således betalar en person, som på grund av funktionsnedsättning fått en redan mycket låg sjukersättning, 786 kronor mer i skatt än om samma belopp erhållits som lön. I dag lever cirka 170.000 personer i Sverige (96.000 kvinnor och 74 000 män) med ersättning på den här nivån.
En högre skatt för denna målgrupp med motiveringen att det ska löna sig att arbeta, innebär snarare en bestraffning av oförmågan att göra det. Det förtydligas ytterligare av att den som till följd av hög ålder inte förväntas arbeta också har en lägre skatt! Sedan mitten av 90-talet har målgruppens levnadsstandard i förhållande till den som kan få och inneha ett reguljärt jobb sjunkit med över 50 procent. Gapet mellan medelinkomsten och sjukersättningen har ökar med hela 170% sedan 2003. Ingenstans i världen betalar sjuka mer i skatt än friska höginkomsttagare än i Sverige.
Visst finns bostadstillägget som täcker cirka 92 procent av kostnaden för en lägenhet med en hyra på upp till 5.400 kronor i månaden. Väldigt få lägenheter har i dag en hyra på 5.500 kr eller där under. I januari 2020 höjdes takhyran för personer med ålderspension till 7.000 kr men inte för den som har sjukersättning. En fördelningspolitisk helt oförsvarbar skillnad. Försäkringskassan sa i sitt remissvar till förslaget ”att det försvårar för personer med sjukersättning att erhålla goda bostäder”.”
Takhyran för personer med sjukersättning har inte höjts mer än marginellt sedan år 2000. Sedan dess har många hyror skenat. Det farligaste med den socioekonomiska devalveringen av denna grupp med funktionsnedsättningar är att om de drabbade inte har en egen ekonomi så kan de heller inte leva självständigt.
Det är oerhört viktigt att takhyran i bostadstillägget höjs för även denna målgrupp, såsom för ålderspensionärer. Sker inte detta blir många funktionsnedsatta hemlösa med de kostnader och den ovärdighet detta innebär i skarp kontrast mot det som förväntas vara den solidariska svenska modellen.
För de som har sjukpenning ger ett högre skatteuttag än för lön ett incitament att gå tillbaka till lönearbete. För den som har sjukersättning finns det ingen arbetsmarknad. De kan erbjudas daglig verksamhet det innebär att de ”jobbar” med ovanstående ersättning, ibland t.o.m. på vanliga arbetsplatser utan jobbskatteavdrag. Det har blivit ett nådehjon-system som inte borde förekomma.
Höj taket för bostadsbidrag och bostadstillägg för personer med aktivitets-/sjukersättning. Harmonisera skatteuttaget till samma nivå som för ålderspensionärer. Den i dag högre skatten på sjukersättning tillsvidare (förtidspension) i förhållande till löner och ålderspensionsinkomster avskaffas och skatten likställs med skatten på dessa inkomster samt att regelverket för bostadstillägget blir samma för den som har sjukersättning som för den som har ålderspension.
Allt annat är kränkning av landets funktionsnedsatta som inte har kommersiellt gångbar arbetsförmåga och ovärdigt Sverige.
Att den som på grund av nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning inte erbjuds lönearbete inte kan ges goda ekonomiska villkor är inte förenligt med allas lika värde eller FN-konventionen om funktionsnedsattas rättigheter. Dessa personer ges inte arbetstillfällen eller söker mera jobb för att de blir fattiggjorda. Sjukersättning tills vidare och aktivitetsersättning är ersättningar man beviljas för att man inte bedöms kunna vara tillgänglig på arbetsmarknaden.
Vad folk inte förstår är att om den ersättning funktionsnedsatta får är under fattigdomsgränsen och bostadstillägget inte täcker normalt förekommande hyror så kommer alla med funktionsnedsättning att tvingas in i institutionsliknade boende igen eftersom vi kommer att ”erbjudas speciella serviceboenden” då vi inte längre har råd med våra anpassade lägenheter och då kommer vi ändå att förlora assistansen för den ”servicen” kommer ingå i boendet på kommunens villkor . Om samhället fråntar funktionsnedsatta möjligheten att leva som andra medborgare ekonomiskt och tvingar in dem i för dem avsedda bostäder, blir de en kostnad som ”normalitetssamhället” vill hålla så låg som möjligt eller t.o.m. avskaffa. Eftersom vi då inte ses som fullvärdiga medborgare. Den utvecklingen som Sverige tagit de senaste 20 åren är OERHÖRT FARLIG.
Hjälp oss nu!
Med vänlig hälsning
Sven-Peter Sörensson, tidigare ombudsman i funktionsrättsrörelsen
https://www.etc.se/debatt/funkisskatten-bestraffar-funktionshindrade
