Annika Taeslers sjuka värld

Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård 2 (2)

Läs gärna avsnitt 1 i följetongen ”Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård” om du inte redan har gjort det.

Texten nedan publicerades på Annika Taeslers Facebooksida 10 januari 2020. Stort tack för att du har godkänt att ditt inlägg publiceras på www.ensjukvarld.se! Annika är ryggmärgsskadad, sitter i rullstol och har assistans.

”Ni är många som hört av er efter mitt inlägg i går, inte sällan med erfarenheter bra mycket mer hårresande än mina. Och förutom hard facts – som att vi med funktionsnedsättningar löper betydligt högre risk att dö i cancer, därför att vi inte kan ta del av den hälsovård som erbjuds andra medborgare (trots att vi, via skattsedeln, är med och finansierar den) – håller ni med om att det mest förnedrande är att det framställs som om det är vårt eget fel att utrustningen inte är anpassningsbar. Som om vi är lama för att jävlas, liksom. Därför vill jag göra en sak extremt tydlig: DET ÄR INTE VÅRT FEL. Inte gynstolar man måste tillhöra en gymnasttrupp för att klättra upp i, inte röntgenapparatur som inte går att justera – och framför allt inte bemötande från människor som på sin höjd borde få vakta potatisar.

Fatta allt vi åstadkommer varenda dag! TROTS integritetsutmanade politiker/handläggare/sköterskor, trots snöröjare som använder handikapparkeringsrutorna som avstjälpningsplats, trots våra egna (ofta) bångstyriga kroppar. Det skulle vara löjligt enkelt att göra en superhjältefilm om vem som helst av oss. Och när Erik och hans kompisar blir pensionärer kommer de se tillbaka och undra vad fan vår tid höll på med.”

**Syntolkning:**
En bild av en ”ankhäst”, dvs. en korsning av anka och en häst. Djuret har en stor gul näbb och ett stort fågelhuvud. Bakre delen av djurets kropp är en hästkropp, med en fyra långa ben och en hästsvans. I bakgrundens syns ett landskap med buskar, träd och en stor yta där djuret kan springa fritt.

Följande texten står med stora versaler ovanför ”ankhästen”: ”JUST BECAUSE YOU’RE DIFFERENT DOESN’T MEAN YOU’RE NOT BEAUTIFUL.” (Svensk översättning: ”BARA FÖR ATT DU ÄR ANNORLUNDA BETYDER DET INTE ATT DU INTE ÄR VACKER.”)

*Följande texten står med stora versaler under ”ankhästen”:* ”NOW YOU GO OUT THERE AND SHINE, YOU MAGNIFICENT WHAT-THE- FUCK.” (Svensk översättning: ”GÅ NU UT DÄR OCH SKIN, DU MAGNIFIKA VAD I HELVETE.”

Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård 1 (2)

Texten nedan publicerades på Annika Taeslers Facebooksida 9 januari 2020. Stort tack för att du har godkänt att ditt inlägg publiceras på www.ensjukvarld.se! Annika är ryggmärgsskadad, sitter i rullstol och har assistans.

”Om jag blev kallad till mitt livs första mammografiscreening idag? Ja. Om sköterskan konsekvent omtalade mig som ”hon” inför min assistent (så att jag till slut måste påpeka att jag föredrar att bli tilltalad i första person)? Onekligen. Om hon sedan misslyckades med att passa in mig i maskinen, med tilläggsutropet ’Men vad kan du göra egentligen?!’ Jomenvisst. Om det slutade med att jag hänvisades någon annanstans utan undersökning, ’Du får väl gå till vårdcentralen!’? Självfallet.

Den medborgerliga rätten till likvärdig hälsovård. Nån gång måste jag nog skriva om den.

#meränbaraöverleva”

**Syntolkning**: Ett foto med information om Bröstcentrum Mammografi vid Södra station på Södersjukhuset i Stockholm.

Klicka här om du vill läsa del 2 i följetongen ”Medborgerlig rättighet till likvärdig hälsovård”.

Annika Taeslers tal vid funktionshindrades demonstration mot nedskärningar

Vid funktionshindrades demonstration mot nedskärningar inom personlig assistans tisdagen 10 september 2019 höll flera personer tal, bl.a. Annika Taesler. När hon var 24 år – 2003 – var Annika med om en ridolycka och sedan dess är hon ryggmärgsskadad. Därför har Annika själv assistans. Idag är Annika 40 år och arbetar som journalist samt föreläsare. Stort tack till Annika Taesler för att du har godkänt publicering av ditt tal och foto nedan på www.ensjukvarld.se!

”Du vaknar på morgonen, och allt ser ut att vara som vanligt. Solen lyser in genom fönstret, din man sover bredvid dig. Dina barns legobitar bildar ödesdigra fällor på golvet.

Du är törstig, och stressad. Så snart du tagit en dusch och lämnat ungarna i skolan ska du jäkta iväg till jobbet, göra ett ärende på banken på vägen och passa på att handla en present till helgens barnkalas. Bara att du inte kan röra dig ur fläcken. Inte lyfta handen och sträcka dig efter vattenglaset på sängbordet, inte snyta din treåring som kommer in med snoret rinnande, inte dra av dig täcket fast du svettas. När du blir akut kissnödig får du lov att väcka din man. Han får stanna hemma från jobbet, trots att det inte finns något som heter Vård Av Fru. Du hinner tänka att din egen chef inte kommer bli glad över att du missar deadline.

Resten av dagen får du lära dig vad det innebär att förlora sin värdighet. Din man får torka dig på toaletten, dina barn får lämna återbud för att ingen kan följa med dem till simskolan. Den kvart du är ensam i ett rum sätter du i halsen. Din man hittar dig blå i ansiktet, med sekunders marginal tills du kvävs. När du somnar på kvällen längtar du efter nästa dag, när den här mardrömmen ska vara över.
Bara att du har fel. Din maktlöshet fortsätter, och det visar sig att allt som gör dig till människa – fru, förälder, dotter, kompis, kollega – har tagits ifrån dig. Det andra människor tar för givet har du inte längre rätt till. Du kan inte arbeta. Inte umgås med vänner. Faktiskt inte ens komma utanför dörren. Inte äta när du vill, inte duscha, inte bajsa. Där utanför pågår livet. Men det är du inte längre en del av.

Hur länge orkar du?

Det borde vara absurt, en dålig skräckfilm. Likväl är detta verkligheten för tusentals medborgare i vårt land. Och vi som fortfarande har personlig assistans vågar aldrig vara säkra på att våra mänskliga rättigheter finns kvar i morgon.

Några av oss saknas. Några, som inte stod ut med att Sverige stal deras liv, trots att det enda de ville var att få vara som alla andra. Som lagen föreskriver.
För oss andra fortsätter fighten. Och du som inte behöver bry dig om detta idag: jag hoppas verkligen att marginalerna fortsätter vara på din sida.”

**Syntolkning:** Annika sitter i rullstol och talar i en mikrofon.

**Ovanför fotot står följande text:** ”Sergels Torg i dag. Som sagt: människor TAR LIVET AV SIG p.g.a. indragen assistans. Mitt tal <bild av en pil som är riktad uppåt>”

För information om samtliga blogginlägg om demonstrationen, se http://ensjukvarld.se/category/funktionshindrade-demonstrerade-mot-nedskarningar.