HEJAOLIKA.SE: Varför rädda liv, om vi ändå inte får leva?

”Varför rädda liv, om vi ändå inte får leva?” Ja, enligt en artikel på HEJAOLIKA.SE inför funktionshindrades demonstration mot nedskärningar inom personlig assistans tisdagen 10 september 2019, manifesterade de under den parollen. I artikeln står bl.a. nedanstående. Hela artikeln finns på https://hejaolika.se/artikel/varfor-radda-liv-om-vi-anda-inte-far-leva/?fbclid=IwAR3mdsVeQKyh7ql9dXaRvqrDihzY-eg6j5_P88d2F5YCwkdZRw1-0E0kdLg.

”Flera personer som fått sina rättigheter nekade ser inte någon annan utväg än att avsluta sina liv

Det har gått så långt att människor inte vill leva längre. Vi känner till flera personer som efter att de har fått sina rättigheter nekade inte ser någon annan utväg än att avsluta sina liv. Det kanske låter märkligt, i ett land som Sverige där vi haft en sådan framstående funktionshinderpolitik. Men det är inte märkligt. Om du en gång har levt det liv du vill, om du en gång har kunnat bo var du vill, gå ut när du vill, ta hand om din familj – hur blir det då när den rätten försvinner? För vissa av oss blir konsekvensen att vi tvingas in på boenden och på gruppbostäder.

Så ser det ut i Sverige 2019. Men så här kan det inte få fortsätta. Hur många fler av oss ska välja att dö innan riksdag och regering sätter ner foten och sätter stopp för denna katastrofala nedskärningspolitik?

Den 1 januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Vi välkomnar det. FN-konventionerna har alltför länge endast varit papper med vackra ord i svensk politik. När Sverige nu valt att göra en konvention till lagstiftning så måste vi göra detsamma med alla konventioner som vi har ratificerat. I annat fall sätter vi en konvention framför en annan. Det kan vi inte göra.

Den 10 september manifesterar vi på Sergels torg klockan 12–14 under parollen ”Varför rädda liv om vi ändå inte får leva?

Våra krav i samband med manifestationen är:

• Gör Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till svensk lag omgående.
• Återupprätta LSS – det är bråttom, vi vill inte se fler dö!
• Fri rörlighet – ett måste för att förverkliga svensk rätt och EU-rätt. Otillgänglig kollektivtrafik är inte förenlig med detta och de som använder färdtjänst ska kunna resa efter egna önskemål och behov.”

Annika Taeslers tal vid funktionshindrades demonstration mot nedskärningar

Vid funktionshindrades demonstration mot nedskärningar inom personlig assistans tisdagen 10 september 2019 höll flera personer tal, bl.a. Annika Taesler. När hon var 24 år – 2003 – var Annika med om en ridolycka och sedan dess är hon ryggmärgsskadad. Därför har Annika själv assistans. Idag är Annika 40 år och arbetar som journalist samt föreläsare. Stort tack till Annika Taesler för att du har godkänt publicering av ditt tal och foto nedan på www.ensjukvarld.se!

”Du vaknar på morgonen, och allt ser ut att vara som vanligt. Solen lyser in genom fönstret, din man sover bredvid dig. Dina barns legobitar bildar ödesdigra fällor på golvet.

Du är törstig, och stressad. Så snart du tagit en dusch och lämnat ungarna i skolan ska du jäkta iväg till jobbet, göra ett ärende på banken på vägen och passa på att handla en present till helgens barnkalas. Bara att du inte kan röra dig ur fläcken. Inte lyfta handen och sträcka dig efter vattenglaset på sängbordet, inte snyta din treåring som kommer in med snoret rinnande, inte dra av dig täcket fast du svettas. När du blir akut kissnödig får du lov att väcka din man. Han får stanna hemma från jobbet, trots att det inte finns något som heter Vård Av Fru. Du hinner tänka att din egen chef inte kommer bli glad över att du missar deadline.

Resten av dagen får du lära dig vad det innebär att förlora sin värdighet. Din man får torka dig på toaletten, dina barn får lämna återbud för att ingen kan följa med dem till simskolan. Den kvart du är ensam i ett rum sätter du i halsen. Din man hittar dig blå i ansiktet, med sekunders marginal tills du kvävs. När du somnar på kvällen längtar du efter nästa dag, när den här mardrömmen ska vara över.

Bara att du har fel. Din maktlöshet fortsätter, och det visar sig att allt som gör dig till människa – fru, förälder, dotter, kompis, kollega – har tagits ifrån dig. Det andra människor tar för givet har du inte längre rätt till. Du kan inte arbeta. Inte umgås med vänner. Faktiskt inte ens komma utanför dörren. Inte äta när du vill, inte duscha, inte bajsa. Där utanför pågår livet. Men det är du inte längre en del av.

Hur länge orkar du?

Det borde vara absurt, en dålig skräckfilm. Likväl är detta verkligheten för tusentals medborgare i vårt land. Och vi som fortfarande har personlig assistans vågar aldrig vara säkra på att våra mänskliga rättigheter finns kvar i morgon.

Några av oss saknas. Några, som inte stod ut med att Sverige stal deras liv, trots att det enda de ville var att få vara som alla andra. Som lagen föreskriver.

För oss andra fortsätter fighten. Och du som inte behöver bry dig om detta idag: jag hoppas verkligen att marginalerna fortsätter vara på din sida.”

Syntolkning: Annika sitter i rullstol och talar i en mikrofon.

Ovanför fotot står följande text: ”Sergels Torg i dag. Som sagt: människor TAR LIVET AV SIG p.g.a. indragen assistans. Mitt tal <bild av en pil som är riktad uppåt>”

För information om samtliga blogginlägg om demonstrationen, se http://ensjukvarld.se/category/funktionshindrade-demonstrerade-mot-nedskarningar.

Lars Epstein: Funktionshindrade demonstrerade mot nedskärningar

”Samtidigt med riksdagens högtidliga öppnande demonstrerade ett drygt hundratal personer på Sergels torg mot neddragningarna de senaste åren i den personliga assistansen för människor med olika funktionshinder.”

Demonstrationen ägde rum tisdagen 10 september 2019 på Sergels torg i Stockholm, samtidigt som riksdagen högtidligt öppnades. Lars Epsteins artikel om demonstrationen publicerades i Dagens Nyheter 2019-09-10. Flera olika personer höll tal i samband med demonstrationen. Texten ovan samt nedan är kopierad från den artikeln. Hela artikeln finns på https://www.dn.se/sthlm/funktionshindrade-demonstrerade-mot-nedskarningar/.

”Jonas Franksson, ordförande i STIL, Stiftelsen Independent Living, var en av initiativtagarna och förste talare. Han berättade att drygt fjorton tusen personer har personlig assistans, vilket är en minskning med nästan två tusen personer på fyra år.

Han har själv drabbats. Nästan all hans assistans utanför hemmet har dragits in.

– Jag vet inte om jag om några månader kan arbeta och försörja mig längre, berättade han.

Den här utvecklingen har lett till en övermäktig psykisk press på människor som fått avslag trots att de haft stort behov av personlig assistans, vilket fått den tragiska följden att människor inte orkat leva längre utan tagit sina egna liv, vilket flera av talarna på demonstrationen vittnade om.”

För information om samtliga blogginlägg om demonstrationen, se http://ensjukvarld.se/category/funktionshindrade-demonstrerade-mot-nedskarningar.