Texten nedan publicerades på Jörgens Facebooksida 6 mars 2019. Den här texten är en del i en serie om ”Skymningslandet”, samtliga blogginlägg om skymningslandet finns på http://ensjukvarld.se/category/andras-sjuka-varld/jorgen-hs-sjuka-varld/skymningslandet/.
LSS folkets ökenvandring mot Gryningslandet fortgår alltjämt och många börjar känna ett behov av positiva nyheter då orken förståeligt börjar tryta efter alla svåra prövningar de dagligen får möta, samt all oro som de tvingas bära med sig som extra bagage.
En oas ser ut att siktas i fjärran och som skulle kunna erbjuda en stund för andhämtning och ett tillfälle för att samla krafterna för den fortsatta vandringen genom det karga samhällsklimatet när de styrande stolt presenterar ett förslag till ändring i lagen.
En förändring som ska göra skillnad och visa på de ”krafttag” som tas för att återupprätta LSS, sondmatning och andning ska räknas som grundläggande behov.
Äntligen…. eller är det endast en hägring som skymtar i horisonten medan de styrande träter om vems förtjänst det är att denna förändring tillkom.
Det visar sig snart att det är mest humbug som presenteras, där myndigheter ges stort utrymme till egna restriktiva bedömningar, som att endast räkna tiden för vad som anses vara integritetsnära och inte för hela måltiden. Det skulle innebära att endast någon minut får räknas i kampen att nå den magiska 20 timmars gränsen där smaken av frihet erbjuds.
Men friheten för en stor del inom LSS folket ser fortsatt ut att förbli en utopi, så länge man endast ser till behov som skapas av de styrandes jurister istället för att se till individens verkliga behov för att nå Gryningslandet.
De styrande har ett dilemma som de själva har skapat på sina axlar, så det lär nog visa sig att oasen endast är en hägring en skickligt skapad illusion, för det betydande för de styrande är att lugna de oroliga bosättare som redan nått fram till Gryningslandet.
I Gryningslandet har media tidigare rapporterat om hur LSS folkets vandring försvårats, främst genom att spegla konsekvenserna av myndigheternas mer restriktiva tillämpning av LSS.
Insikten hos bosättarna om de utmaningar LSS-folket ställs inför och lidandet de får stå ut med under sin vandring för att komma till Gryningslandet sätter press på de Styrande att stödja dem som ännu inte nått sin destination.
Men de styrandes dilemma att välja om att på riktigt bistå LSS-folket att nå Gryningslandet eller att fortsätta sina reformer för bosättarna i Gryningslandet avgörs snabbt. Det verkliga dilemmat är mer hur ”förändringen” ska presenteras utan att de ska tappa ansiktet.
Det är även prioriterat att dölja de sprickor som uppstått i välfärdsfästningen, så krut måste läggas på att visa en välputsad yttre fasad för att dra uppmärksamheten från den krackelerade skyddsmuren.
Att storslaget presentera förändringar som de flesta anser vara självklara rättigheter för LSS-folket och sedan i detaljerna gömma det obehagliga, att det sväljs kameler och silas mygg kan kanske vara en fungerande strategi för att minska pressen tänker de styrande.
De styrande har varit sluga och förutseende och har sedan tidigare utmålat LSS-folket som fuskare, att de på otillbörliga sätt försöker nå Gryningslandet på bosättarnas bekostnad.
Denna propaganda har visat sig mycket effektiv då det sått frön av misstänksamhet och missunnsamhet som fått frodas och växa sig allt starkare.
Men det är tyvärr sant att enstaka fall av fusk förekommit om än i mycket låg omfattning jämfört med andra försäkringar och ofta har det handlat om hur någon kriminell utanför LSS folket nästlat sig in och lyckats med det omöjliga att tillskansa sig medel på tvivelaktiga sätt.
Men då summorna i dessa fall blir höga i den enskildas ögon så förfäras många och accepterar propagandan om ”fusket” och accepterar att åtgärder som kränker LSS-folkets integritet genomförs, då dessa sannolikt inte kommer att beröra nuvarande bosättare.
LSS-folket blir straffade som ett kollektiv p.g.a. enskilda kriminella eller är det endast en täckmantel för att rättfärdiga de pennalistiska och restriktiva tillämpningarna som numera råder för att minska kostnaderna och försvåra för de vandrande att nå fram till gemenskapen i Gryningslandet?
Att klyftan mellan Skymningslandet och Gryningslandet de senaste åren fått växa till en avgrund av sällan skådat slag genom att de styrande främjat den erodering och urlakning som skapat avgrunden är ytterst svekfullt.
Omständigheter som främjat tillväxten av avgrunden är exempelvis den restriktiva tillämpningen av LSS. Men även inom andra områden råder samma svekfulla trend som inom färdtjänst, bostadsanpassningar, bilstödet, hjälpmedel och aktivitetsersättning är exempel på saker som tillåtits erodera eller lakas ut till något som knappast fyller sina ursprungliga intentioner om att alla har rätt att vistas och leva Gryningslandet.
Med de förändrade förutsättningarna blir den ångestfyllda ökenvandringen mot Gryningslandet för LSS-folket allt längre och svårare då normen får ett allt starkare fäste i Gryningslandet.
En uppfattning som börjat få spridning bland bosättarna är att stora värden avsätts till LSS-folket för att de ska kunna nå Gryningslandet och en del bosättare oroas alldeles oerhört av detta.
De anser att dessa värden istället kan placeras hos dem och därigenom bidra till att oxfilé oftare kan serveras, så opinion bildas mot LSS-folket vilket effektivt sker genom att presentera falska uppgifter via ledarsidor eller genom krönikörer som inte räds att trampa på andra för att få bibehålla sina fördelar på bekostnad av andras rätt till frihet, för det kan väl inte handla om okunskap när det är så viktiga frågor, men i vilket fall så är det ansvarslöst och egensinnigt.
De illavarslande effekterna syns allt oftare via kommentarer på sociala medier som är allt annat än sympatiska och alldeles för ofta fulla av fördomar istället för att vara konstruktiva.
Vissa går så långt att de föreslår det otänkbara, men LSS-folket är inte något husdjur som kan skickas iväg till veterinären i dagsläget.
Så även om framtiden ser ut att fortsatt vara problemfylld och orättvis (full av utmaningar som de styrande säger) så kommer LSS-folket aldrig att ge upp sin vision och rätt om en jämlik plats i Gryningslandet och tillsammans kan vi förverkliga det.
Isolering, orättvisa och utanförskap måste brytas för att ersättas av frihet, jämlikhet och rättvisa.